Motivationen är döende
Plugg, plugg, plugg... Morsan bad mig ta en dag ledigt från pluggen idag (mer tristess av att bara sitta i soffan får man leta efter)
Dock så hade jag ingen lust att plugga heller, värsta meltdown på plugget redan, nu är så fallet att vi läser en kurs i statistik som drar ner allt... Klinisk fysiologi kursen är intressant och rolig. Men rörigt och rätt tråkigt (pga av rörligheten) med dessa två kurser samtidigt.
Känner hur plugg-motivationen liksom drastiskt sjunkit... Men den kommer väl igen. Ofta är det ångesten som sätter käppar i hjulen. Det är svårt att veta hur man ska plugga, när man ska plugga, vad man ska plugga och VAD man ska plugga.
Hur kommer tentan egentligen se ut? Lätt? Svår? Pluggat tillräckligt?
Lite kaos i Hjärnkontoret blir det. Och så ligger Andreas ute denna vecka. Fy fan, ursäkta språket men ni vet vad jag tycker...
Förra veckan när jag pluggade tre dagar i streck så kommer liksom Andreas hem ca kl fyra och då är även jag klar för dagen. Men nu måste jag ju fixa det där själv, o så inser jag att han inte kommer komma hem för att bryta plugg-ångesten eller ält-pluggandet... Och så blir jag lite ledsen i ögat...
Ops! Ett flummigt inlägg, men så går det när jag typ inte pratar med människor på dagarna (har väldigt lite skoltimmar och många hemma-plugg-timmar just nu fram till tentorna(plural!!)
Ha de gott alla läsare och god natt!
PS. Har förresten fått nån muskelbristning i bröstmuskeln och är övertygad om att jag är döende! DS.
