Fjällänka

Då har det gått snart tre dagar sen Andreas drog iväg på sitt livs äventyr; -att åka och vandra i fjällen, denna tid på året, helt ensam.

Tror ni att jag mår bra? Svar nej. Eller ja, bra mår jag väl kanske, men det är verkligen kämpigt, i och för sig har jag typ sovit mellan min bror och Jessica i två nätter. Men lite bitter och låg är jag. Känner mig orolig och saknaden är otrolig!

Och så är jag glad! Glad över att jag har den bästa killen i världen, som vet vad han vill, står på sig och har passion. Jag är avundsjuk på hur pass stark och envis han är, på ett positivt sätt. Jag är glad för att jag har en kille som faktiskt gör det han vill och en kille som klarar allt! Han är min förebild, min bästa kompis, min kärlek och min blivande man.

Men ibland önskar jag att jag inte älskade honom så mycket, så det inte hade gjort lika ont och inte varit lika orolig när han är borta!

Det blir inte hellre bättre av att bara höras genom ett sms var 24e timma... Och dessutom är det smset fyllt med information + hur mycket han älskar o saknar mig...

Jag älskar honom vare sig jag skulle vilja eller inte. Hehe, ni fattar! När jag dessutom ser en ring på mitt finger så gör det både ondare och gör mig lyckligare i bröstet :)

Men snart är han hemma! Bara 3-4 dagar kvar! Sen ska vi gosa sönder varandra har vi lovat!

Ja! Ni kan ju förstå hur det är där uppe i hjärnkontoret hos mig!




NAMN
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


HEMSIDA


KOMMENTAR